Academic yoga possitions

.
Igår var jag på yoga och jag hade en för mig ny instruktör.
Det var ganska festligt för hon roade oss alla med att först säga åt oss att "lägga oss på blygdläpparna" (den ende mannen i rummet blev nog särskilt förvirrad).
Lite senare sa hon åt oss att "stoppa svansen mellan benen", vilket var ännu svårare att tolka (fastän detta kanske trots allt var lite enklare för mannen).

Det är inte lätt jämt med felsägningar.
När man jobbar på min arbetsplats, till exempel, så kan man anställa folk ifrån "Epidemic work", om munnen halkar lite fel....

Den första

.
Jag vaknade med den här låten cirkulerande i hjärnan, och tänkte att jag ville dela med mig av den. Jag tror inte att det är något tecken, precis, men musiken och Bright eyes bräckliga röst tillsammans med den här fina videon tycker jag att ni ska uppleva idag.
Har du känt så här någon gång?

No lucky star

.
Tre bilar har voltat i mina trakter det senaste dygnet.
Den härligaste kommentaren på lokala tidningens artikel var att folk borde sluta upp med detta beteende och gå antivoltkurser, dessutom bör dessa människor betala böter för att de gör så tokiga saker...

Väglaget är uselt, så kör försiktigt.
Och lyssna inte på den här låten när ni är ute på vägarna!

I want you so bad

Ibland känner jag att det vardagliga arbetet är ett krig, utan den överhängande dödsrisken och utan granatljud och gråtande mödrar. Vi är mitt i en strid och det gäller att vara hård, gå till motangrepp och kapitulera, vakta ryggen och finta.
Förutom att man i arbetslivet dessutom måste agera civilt och moget, trots att man ibland bara vill säga "Let's take it outside!"

Till de orden bjuder jag på den här otroligt snygg koreograferade scenen ur Across the universe.

Goodnite to the block

Lillebror introducerade för ett par år sen Jonna Lee för mig, då hon hade varit och spelat på något litet evenemang i hemstaden.
Igår fick jag även tipset att hon gjort en mysig cover på den här fina låten av The postal service.

(Youtube-filmen är orginalet. En spotify-länk till Jonnas version finns under.)




DC Sleeps alone tonight - Jonna Lee

Flickvänner for the win!

Igår var jag ute och åt middag med två fantastiska väninnor.
Vi pratade om framtiden, om hur vi skulle leva och bo, hur vår familj skulle vara och (vilket visade sig vara mycket intressant) hur våra framtida män skulle vara.

All denna problematik kring finnandet av Honom ledde till att jag drömde om exakt den här problematiken:



Love you, Ladies!

Ctrl + Alt + Del

.
Jag känner mig arg.
Ni vet hur det kan gå ibland när en tanke börjar cirkulera i huvudet och något som kanske gjort en upprörd tidigare eller som bara legat på någon typ av jäsning plötsligt blossar upp.
Man börjar mer och mer känna hur man blivit orättvist behandlad, hur någonting som är viktigt för just dig blivit förbisett eller ignorerat, hur det känns som någon trampar, hoppar, stampar på alla dina tår och verkar inte ha någon insikt i det. Eller njuter av det.

Och plötsligt när tankarna får chansen att vandra kommer alla dessa känslor som en anstormning, mitt i söndagslunket.
Det kanske bara fungerar så för mig.

Jag valde att det här forumet fick bli ett utlopp för det. För ett utlopp behövdes.
För allt kan man inte prata med alla om, särskilt när det rör sig om vad andra antagligen anser vara irrationella känslor. För dom befinner sig ju inte i mitt huvud.

När jag får sådana här känslobubblingar så vill jag oftast ge mig bort från alla människor. Jag vill gömma mig, rymma, fast jag vill också att alla ska märka att jag är borta.
Det är ingen poäng i att göra en tyst protest som ingen hör.

Och jag vill så gärna att åtminstone någon ska skämmas, ångra sig och må dåligt för att jag känner så här. Jag kan inte hjälpa det, anse mig ondskefull som tänker sådana "syndiga" tankar.
Framför allt vill jag att man ska förstå att man står där och river mig i håret och och sparkar mig på smalbenen - och att det gör ont.

Sluta med det.
Och prata inte med mig igen.
Och låtsas inte som att du känner mig.

.