This night is gonna be a hit!

.
En skiva med Wannadies var under en period min favorit att lyssna på före en utekväll- det var oklanderligt pepp oavsett om man var lite halvseg före utgången. Lyssnade man på denna så blev man alltid sugen på att dra iväg ut i natten och skaka loss. Jag i alla fall.
Lördagen till ära bjuder jag på två favoriter (eftersom jag inte kan bestämma mig). Den sista var en av favoriterna, vilket är lite konstigt eftersom jag hade långhetskomplex när jag var liten (enda tills jag lämnade norrland i mitten av tonåren och allt plötsligt blev annorlunda). Men kanske just därför gillade jag att identifiera mig med den här killen.









.

Det var en gång en kvinna och en hiss....

.
Om ditt barn frågar dig hur något fungerar och du inte vet svaret.
Svara då att du inte vet eller hitta på något.

Säg till exempel att du är en mamma i ett badhus med två barn som undrar hur det kan vara så varmt där inne. Då kan man till exempel svara "jag vet inte" eller "det beror på att dom råkade bygga in ett troll som bodde i berget här under som nu sitter och fiser varmluft in i just det här rummet".
Svara inte "det är för att det kommer kokande vatten ur dom där kranarna i hörnet" och se dig omkring snabbt för att se om några vuxna hörde.
Det gjorde vi. Gå hem och läs något.

Jaja, inte så hårt nu. Tänk hur mycket vi inte vet hur det fungerar och det är väl inte meningen att vi ska veta allt.

Men ni ska veta att det här är good stuff!




Äsch jävlar, den var lite censurerad. Men nåväl. Håll till godo!
.

Passerade epoker

.
Min mobil har gått sönder på det mest besynnerliga vis.
Den är i två delar med någon liten sladd som hänger emellan och håller ihop det hela.
Det finurliga är att den fortfarande fungerar. Men mellan dessa två delar är det bara en massa elgrejer, så jag vågar inte ha igång den. Då får jag väl cancer allra minst.
Den har hållit i länge den gamle bettan, den var egentligen helt perfekt.

Här kommer en låt till mobilens ära.

Hello Saferide – Nothing Like You (When You're gone)

Ps. Låten är applicerbar på så mycket mer än bara mobiltelefoner.

.

Impossible relationships

"I'll never love you like her"



Jag gillar inte de här lyrics-videorna. Men ni får lyssna, helt enkelt.

Och nu! Plats på scen för....

.
Nu var det dags för den här.
När jag hör den ser jag framför mig tre sextonåriga tjejer som inte ännu har en aning om vad som komma ska och fortfarande i det nya decenniet inte har någon aning om vilka hårda tider som komma skall att ta sig igenom, förtvivlade beslut att ta, tunga dagar att gråta, städer att gå vilse i, lördagsnätter att glömma, ensamma nätter att frysa igenom och lustlösa dagar att orka.
But we'll stand by.
Won't we, ladies?

Wrap it up in materials

Jag hittade av en slump en festlig sida som går ut på att man kan kolla värdet på sin blogg, i rena pengar.
Festligt, tänkte jag, men jag undrar vem i hela friden som skulle betala dom pengarna. Och varför.
Snacka om att förleda och tjäna pengar på det, det framgår inte ens vad uträkningen baseras på.

Nåväl, gillar själv hela den här musikassociationsgrejen. Och när jag nu börjat så kommer dom oannonserat till mig hela dagarna.
Till exempel är det lätt att i denna kyla börja tänka att man hoppas att ens barn kommer att bli långhåriga barn - för att stå ut med vintern.

Academic yoga possitions

.
Igår var jag på yoga och jag hade en för mig ny instruktör.
Det var ganska festligt för hon roade oss alla med att först säga åt oss att "lägga oss på blygdläpparna" (den ende mannen i rummet blev nog särskilt förvirrad).
Lite senare sa hon åt oss att "stoppa svansen mellan benen", vilket var ännu svårare att tolka (fastän detta kanske trots allt var lite enklare för mannen).

Det är inte lätt jämt med felsägningar.
När man jobbar på min arbetsplats, till exempel, så kan man anställa folk ifrån "Epidemic work", om munnen halkar lite fel....

Den första

.
Jag vaknade med den här låten cirkulerande i hjärnan, och tänkte att jag ville dela med mig av den. Jag tror inte att det är något tecken, precis, men musiken och Bright eyes bräckliga röst tillsammans med den här fina videon tycker jag att ni ska uppleva idag.
Har du känt så här någon gång?

No lucky star

.
Tre bilar har voltat i mina trakter det senaste dygnet.
Den härligaste kommentaren på lokala tidningens artikel var att folk borde sluta upp med detta beteende och gå antivoltkurser, dessutom bör dessa människor betala böter för att de gör så tokiga saker...

Väglaget är uselt, så kör försiktigt.
Och lyssna inte på den här låten när ni är ute på vägarna!

I want you so bad

Ibland känner jag att det vardagliga arbetet är ett krig, utan den överhängande dödsrisken och utan granatljud och gråtande mödrar. Vi är mitt i en strid och det gäller att vara hård, gå till motangrepp och kapitulera, vakta ryggen och finta.
Förutom att man i arbetslivet dessutom måste agera civilt och moget, trots att man ibland bara vill säga "Let's take it outside!"

Till de orden bjuder jag på den här otroligt snygg koreograferade scenen ur Across the universe.

Goodnite to the block

Lillebror introducerade för ett par år sen Jonna Lee för mig, då hon hade varit och spelat på något litet evenemang i hemstaden.
Igår fick jag även tipset att hon gjort en mysig cover på den här fina låten av The postal service.

(Youtube-filmen är orginalet. En spotify-länk till Jonnas version finns under.)




DC Sleeps alone tonight - Jonna Lee

Flickvänner for the win!

Igår var jag ute och åt middag med två fantastiska väninnor.
Vi pratade om framtiden, om hur vi skulle leva och bo, hur vår familj skulle vara och (vilket visade sig vara mycket intressant) hur våra framtida män skulle vara.

All denna problematik kring finnandet av Honom ledde till att jag drömde om exakt den här problematiken:



Love you, Ladies!

Ctrl + Alt + Del

.
Jag känner mig arg.
Ni vet hur det kan gå ibland när en tanke börjar cirkulera i huvudet och något som kanske gjort en upprörd tidigare eller som bara legat på någon typ av jäsning plötsligt blossar upp.
Man börjar mer och mer känna hur man blivit orättvist behandlad, hur någonting som är viktigt för just dig blivit förbisett eller ignorerat, hur det känns som någon trampar, hoppar, stampar på alla dina tår och verkar inte ha någon insikt i det. Eller njuter av det.

Och plötsligt när tankarna får chansen att vandra kommer alla dessa känslor som en anstormning, mitt i söndagslunket.
Det kanske bara fungerar så för mig.

Jag valde att det här forumet fick bli ett utlopp för det. För ett utlopp behövdes.
För allt kan man inte prata med alla om, särskilt när det rör sig om vad andra antagligen anser vara irrationella känslor. För dom befinner sig ju inte i mitt huvud.

När jag får sådana här känslobubblingar så vill jag oftast ge mig bort från alla människor. Jag vill gömma mig, rymma, fast jag vill också att alla ska märka att jag är borta.
Det är ingen poäng i att göra en tyst protest som ingen hör.

Och jag vill så gärna att åtminstone någon ska skämmas, ångra sig och må dåligt för att jag känner så här. Jag kan inte hjälpa det, anse mig ondskefull som tänker sådana "syndiga" tankar.
Framför allt vill jag att man ska förstå att man står där och river mig i håret och och sparkar mig på smalbenen - och att det gör ont.

Sluta med det.
Och prata inte med mig igen.
Och låtsas inte som att du känner mig.

.