Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli mammamen för en liten stund
vill jag låtsas att det göra detsamma!
för det här är en text till min son,
Älskling, hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum
utan att du framstår som lite efterbliven eller dum?
du kanske förstår en dag när du blir stor
varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor
utan att vara nån feminist-aktivist-mor
för jag vill höra dig skrika på jämställdighetsbarrikader
jag vill se dig bli en blöjbytande fader
men i affären står leksaker i knivskarpa rader
hur ska du kunna välja mellan barbiehästar och monsterbestar
och vad ska jag svara när du säger: "Mamma, jag vet hur det är,
man får vänner och respekt med ett verklighetstroget
gevär!"
jag kan ju knappast säga till,
när du leker soldat eller sjörövare
att du och dina vänner är framtida förövare
För hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med Bamse är genomnormativ?
jag kan inte svara tvärt att
"Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat,
och hade nog mått bättre om han sade som det var
för det är inte lätt att ha en apa till far..."
Eller när du kommer hem, femton år och olykligt kär
då kan jag inte säga att du vet ingenting om hur jävlig
kärleken är!
för dina flickvänner
som inte kan visa vad de känner
utan tvingas in i en form i en norm de inte väljer
som blundar och hoppas och ler när de sväljer
så hur ska jag kunna förklara pornografin?
säga att den görs av maktgalna svin
när du kan hitta njutning så farligt lätt
på ett större och större internet
jag vill tala om hur två kan bli ett
på ett obeskrivligt ljuvligt och könlöst sätt
men du kommer att bära generationers förtryck och överfall
för du föds in i värld som är hård, som är kall
och den kommer att göra allt för att du ska bli man
och jag, jag kommer att göra vad jag kan
för att du ska bli människa mer än kön
men hur tackar man nej till obegränsat sexliv, till en högra lön?
Du skankse kommer att förstå, när du blir stor
även om jag inte klär dig i blommiga tröjor och glittriga skor
man offrar inte sitt barn för ett högre ideal
jag vill ju helst att du ska vara lyckligt normal
Men du kommer att tjäna på patriarkatet
så vad ska jag säga om kvinnorna och manshatet?
dom, eller vi, hatar inte dig utan sveket från en manlighet
och jag vet
att du kommer vara vinnare i orättvist spel
som går att förändra
och det är ditt ansvar
men inte ditt fel
så gråt, min son
det är mer än okej
det är förjävligt att vara kille
nästan lika jobbigt som att vara tjej
Välskrivet av lovande poet. Jag hade till och med föremånen att höra den första gången uppläst av en kille, vilket förändrade hela texten på något vis, det blev så hoppfullt då. Uppläsaren var då min fine bror, Henning, läst med uppriktighet, passion och medkänsla.
vill jag låtsas att det göra detsamma!
för det här är en text till min son,
Älskling, hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum
utan att du framstår som lite efterbliven eller dum?
du kanske förstår en dag när du blir stor
varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor
utan att vara nån feminist-aktivist-mor
för jag vill höra dig skrika på jämställdighetsbarrikader
jag vill se dig bli en blöjbytande fader
men i affären står leksaker i knivskarpa rader
hur ska du kunna välja mellan barbiehästar och monsterbestar
och vad ska jag svara när du säger: "Mamma, jag vet hur det är,
man får vänner och respekt med ett verklighetstroget
gevär!"
jag kan ju knappast säga till,
när du leker soldat eller sjörövare
att du och dina vänner är framtida förövare
För hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med Bamse är genomnormativ?
jag kan inte svara tvärt att
"Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat,
och hade nog mått bättre om han sade som det var
för det är inte lätt att ha en apa till far..."
Eller när du kommer hem, femton år och olykligt kär
då kan jag inte säga att du vet ingenting om hur jävlig
kärleken är!
för dina flickvänner
som inte kan visa vad de känner
utan tvingas in i en form i en norm de inte väljer
som blundar och hoppas och ler när de sväljer
så hur ska jag kunna förklara pornografin?
säga att den görs av maktgalna svin
när du kan hitta njutning så farligt lätt
på ett större och större internet
jag vill tala om hur två kan bli ett
på ett obeskrivligt ljuvligt och könlöst sätt
men du kommer att bära generationers förtryck och överfall
för du föds in i värld som är hård, som är kall
och den kommer att göra allt för att du ska bli man
och jag, jag kommer att göra vad jag kan
för att du ska bli människa mer än kön
men hur tackar man nej till obegränsat sexliv, till en högra lön?
Du skankse kommer att förstå, när du blir stor
även om jag inte klär dig i blommiga tröjor och glittriga skor
man offrar inte sitt barn för ett högre ideal
jag vill ju helst att du ska vara lyckligt normal
Men du kommer att tjäna på patriarkatet
så vad ska jag säga om kvinnorna och manshatet?
dom, eller vi, hatar inte dig utan sveket från en manlighet
och jag vet
att du kommer vara vinnare i orättvist spel
som går att förändra
och det är ditt ansvar
men inte ditt fel
så gråt, min son
det är mer än okej
det är förjävligt att vara kille
nästan lika jobbigt som att vara tjej
Välskrivet av lovande poet. Jag hade till och med föremånen att höra den första gången uppläst av en kille, vilket förändrade hela texten på något vis, det blev så hoppfullt då. Uppläsaren var då min fine bror, Henning, läst med uppriktighet, passion och medkänsla.
