Söndagspromenad

Det är fint att få gå å strosa med sin lilla Farfar!

Konsten att vänta

Klorofyll i mina gröna fingrar

.
Jag är en växt.
Jag kanske är den där eken som värdigt tar emot solens strålar och vindens medryckningar.
Eller kanske den där lilla Linnéan som gömmer sig i mossan, tittande åt två håll, liksom osäker på riktningen, inte riktigt rotad, liten och svårfunnen. Men har du väl funnit den, där inne mellan stammarna där solen valt ut en särskild plats åt den, är den fångande och detaljrik där den pyntar sig fram liksom en girland över stenar och rötter. Kanske blir du sittande där i gläntan?

Jag vet inte.
Men jag känner mig som en blomma. Årstiderna far igenom kroppen på mig, jag knoppar, mognar, vissnar, återuppstår och slår rot. Solen sätter igång fotosyntesen inom mig och dagar som denna när regnet faller går jag gärna med huvudet rofyllt sänkt och hämtar en annan typ av energi även ifrån det. I vårens svala dagar vänder jag huvudet mot ljus och hoppfullhet.

Ofelia sörjer blommorna vid stranden som ingen plockar.
Men vem plockar väl en Linnéa?

.