It ain't over til it's over

.
Sex dagar kvar på jobbet.
Jag är tudelad. En del av mig är väldigt stressad över allt som jag känner att jag borde hinna och vill hinna göra innan nästa arbetsvecka är över. En annan av mig vet att nästa fredag kväll när jag sitter på tåget söderut har inget av det någon betydelse längre.
Jag vill göra det bästa som bara går den sista tiden, samtidigt som jag vet att det inte gör så stora konsekvenser för mig personligen om jag pressar mig in i det sista eller om jag börjar känna av medelhavsbriserna redan nu.

Men men. Hur tudelad jag än är så är det det ena av dessa alternativ som jag lever med. Jag försöker hinna med allt. Och det går inte. Jag försöker lämna en tjänst åt min efterträdare som har lite bättre förutsättningar än den som jag klev in i för ett och ett halvt år sen. Och jag försöker lämna startade projekt och egen kunskap efter mig på ett vettigt sätt.

Efter jobbet idag ringde en jobbarkompis och bad om ursäkt för att han märkt hur jag tog illa upp över en skämtsamhet som jag helt enkelt inte var mottaglig för idag. Han påpekade att han sett mig stressad många gånger förut, men inte sett mig sådan som jag varit när det blivit för stort tryck de senaste två veckorna. Och det har väl att göra med att man annars vet att man helt enkelt får skjuta på det man inte hinner med, men nu känns det inte så. Och jag är mer kritisk mot mina jobbarkompisar när saker inte görs ordentligt, helt enkelt för att jag vill att de ska vara hjälpsamma mot min efterträdare. För att saker inte ska bli fel.

Jag hoppas att jag kan ta det lite lugnare nästa vecka. Jag vill ju också att vännerna på jobbet ska komma ihåg mig som den bättre Linnéa.
Men imorgon blir det gettogether med de närmaste på jobbet, det ska bli riktigt fint.
Och förhoppningsvis inget jobbsnack :)

.